Mitt i förändringens virvelvind

• 

• 

• 

• 

Mitt i förändringens virvelvind

Björkheden, Koler så lyder adressen. Hit flyttade Majvor Sjölund 1983, för 37 år sedan. Fortfarande beskriver hon känslan av att bo här med ord som frihet och tystnad.  -Men idag är det något nytt. Hela omgivningen här är i ständig förändring och tystnaden blandas numera allt oftare med motorljud, liv och rörelse. Det säger Majvor Sjölund om den omvandling från ”oändlig” skogsbygd till ofattbart  industriprojekt som hon och gården plötsligt hamnat i centrum av.

Med det beskriver hon också hur livsvillkoren i Markbygden blivit något av en paradox.
– När vi flyttade hit fanns här – bara på denna sidan av sjön 27 fast boende och 15 barn under skolåldern. I hela Koler fanns då 113 bofasta invånare. Idag finns det -inklusive Strömnäs -runt 50 bofasta och enbart 1 barn.
-De flesta av de som bor här idag är pensionärer.

Så trots att maskiner, fordon och människor är i rörelse på ett nytt sätt i skogarna i och kring Koler så är det som bya- och vardagsliv de senaste decennierna bromsat in.

-Visst är det några från byn som jobbar i vindkraftsparken men den där långsiktiga förändringen med tillväxt och utvecklingsmöjligheter för framtiden den har vi ännu inte kunnat förverkliga. Men varenda gång jag ger mig ut i markerna här omkring förvånas jag över hur stor satsningen och arbetet här är. Alltid är det något nytt som dyker upp: en ny väg eller en ny kraftledningsgata.

Ännu syns inget vindkraftverk från Majvors hus eller mark men redan inom kort kommer hennes mark att vara ”granne” med de flera hundra vindkraftverk som ingår i etapp 2.
– Det är med lite skräckblandad häpnad jag följer förändringen för den inkräktar ju på min vardag och mitt liv, säger hon.

I alla år från de första kontakterna, planeringsskisser och projektinitiativ har Majvor Sjölund följt arbetet nära. Både i egenskap av samhälls- och byaengagerad invånare och i en tidigare roll som talesperson och sammankallande för den första referensgruppen och under en period som ordförande för den ekonomiska föreningen KostVind. Idag fortsätter hon följa processer och samarbeten som ordförande för Koler Intressseförening.  Men hela den snart 15 åriga resan finns samlad i  snart tre gigantiska  klippböcker med plats för alla artiklar som skrivits om vindkraftsetableringen i Markbygden. Hon bläddrar och visar på artiklarna om stort som smått, upprörda känslor, klara felaktigheter och en och annan teknisk beskrivning av vad som faktiskt sker.
– Jag visste redan då i oktober 2006 när de första artiklarna började komma att det här var något jag ville ha dokumenterat. Det är är ju en alldeles unik händelse i både Piteås och bygdens historia, konstaterar hon.

Idag noterar hon som många andra att det mest är fritidshusägarna som protesterar mot förändringarna i den omgivande miljön.
-För dem handlar det mera konkret att bevara utsikt och natur. För oss som är bofasta handlar det mer om att i allt det här hitta överlevnads- och framtidsmöjligheter.

-Jag är övertygad om att hade vi bara varit fler och aktiva yngre bofasta så hade vi kunnat ta tillvara just de möjligheterna mycket bättre.

Samtidigt konstaterar hon som politiker och samhällsengagerad medborgare i Piteå och Norrbotten att det lokala engagemanget, i just framtidsförutsättningarna och de stora möjligheterna till hållbar energiomställning, så här långt i princip är obefintligt.

-Jag är verkligen förvånad över att inte ens något av de ”lokala” elproducenterna -varken Pite energi eller Vattenfall – köpt in sig här. Däremot både tyska och kinesiska företag…

-Men också politik och samhälle i stort skulle med lite engagemang och intresse kunna ta tillvara utvecklingsmöjligheterna betydligt bättre.