Här tycks kärleken vara både mål och medel. Som hos Alice och Ulf Öhlund som i decennier ömt vårdat och noga vakat över jordbruksmarken kring Åträsk 247 så att den idag består av helt unik blomstrande ängsmark. Eller som hos Ewa och Karl Hedkvist-Petersen bara ett stenkast bort. Här handlar det mer om familjehistoria, rötter och ursprung men också varm och äkta kärlek till allt det som närheten till skog, sjöar och vattendrag kan erbjuda.
Hemma hos Ewa och Kalle
Hemma hos Ewa och Kalle
Just den här dagen i skiftet mellan juli och augusti, högsommar och sensommar, sitter syster Linnea Hedkvist med maken Håkan Blomberg med vid kaffebordet. De är installerade i den ursprungliga gamla stugan medan Ewa och Kalle byggt ett nytt litet angränsande hus på den mark som de alla gemensamt benämner ”sin plats på jorden.” Linnea och Håkan har sedan länge hemadressen i Nora i Bergslagen men kommer en period varje sommar till Åträsk och den stuga där pappa Harald Hedkvist växte upp.
-Det är mycket minnena av Harald och hans berättelser och genuina känsla för livet här som präglar också vår känsla för den här platsen och Åträsk, säger de alla samfällt.
I Haralds spår
-Jag blev helt tagen redan första besöket sommaren 1975, berättar Kalle som är född i Danmark, uppväxt i Skåne och hamnade i Norrbotten och Åträsk efter att ha träffat Ewa under studietiden i Karlstad.
-Bara det att det fanns människor som hade sommarhus i en sådan här miljö. Och att få uppleva att fiska i älven och sjöarna häromkring tillsammans med alla minnen och historier som Harald , då ledarskribent på Piteå Tidningen, delade med sig av, säger han om de första omvälvande mötena med Åträsk.
Tillsammans med mamma Irma Hedkvist blev det också mycket bärplockning, ett ”samlararv” som inte minst Ewa nu entusiastiskt bär vidare.
Med tiden har betydelsen för hemmanet i Åträsk växlat och växt. Under åren då Ewa var, riksdagsledamot, EU-parlamentariker och senare Kalle kommunalråd i Luleå blev helgerna och sommarveckorna i Åträsk välbehövliga andningshål med plats för både återhämtning och reflektion.
-Och så lite arbete för den biologiska mångfalden, konstaterar Ewa och Kalle. Vid kanten av den flera ha stora ängen nedanför det gamla hemmanet står traktorn parkerad. Kalle skakar på huvudet och säger med en suck att de senaste dagarnas regn har gjort marken vattensjuk att traktorn sjunker och gör djupa spår i marken.
-Det får vänta, säger han men är fast besluten att ängen ska slås också i år.
Öppna landskap och biologisk mångfald är inte bara ett arv, det är också viktigt att bära med till framtiden, tycks de mena.
Markbygden i energiomställningen
Ingenstans går det så här från Kalles och Ewas veranda ens att ana det historiskt stora projekt som invånarna och den anrika byn Åträsk är en del av även om det lite mellan trädtopparna och mot horisonten går att skönja silhuetten av ett och annat vindkraftverk. Men vi påminns om den nu så snabbt växande vindkraftsparken i Markbygden också genom Ewas tidigare roll som en av Sveriges första vindkraftssamordnare. Tillsammans med Linnea, Håkan och Kalle glider samtalet här snabbt in till politikens roll och ansvar vid så här omfattande och för bygden omvälvande tekniska satsningar.
Det blir samtal om hållbar utveckling, hållbar tillväxt och välfärd och utveckling för alla. Och om behovet av helt nya lösningar på hela samhällets många nya utmaningar.
-Vindkraftsparken är en del av en för oss alla livsavgörande långsiktig energiomställning- det är av såväl nationellt som regionalt och lokalt intresse. Det säger Linnea och menar att det borde vara självklart att politiken på alla nivåer tar ansvar för infrastruktur och tillväxtfrågor i en sådan här långsiktig satsning. Utbyggnaden här i Markbygden är ju faktiskt i hög grad av nationellt intresse. -Jämförbar med utbyggnaden av vattenkraften.
Och Håkan lägger till vikten av demokratisk kontroll över den tillväxt och välfärd som förväntas komma ur vindkraftssatsningen.
– Då borde det vara självklart att det är politiken som tar ansvar och gör hela samhället delaktigt också i den här utvecklingen. Samhällsutvecklingen kan inte lämnas till internationella investerare och marknadskrafterna.
Ewa med sin erfarenhet från de första stapplande stegen i vindkraftsutvecklingen i Sverige menar att det tar tid innan juridik och samhällsplanering hinner ikapp tempot i den tekniska utvecklingen.
-Tekniken är ny och utvecklingen går så snabbt att vi -samhället -hela tiden ställs inför nya frågor och utmaningar. Det var också anledningen till att Mona Sahlin och dåvarande regering beslutade tillsätta organisationen med vindkraftssamordnare. Den som alla menade livsavgörande energi-och klimatomställningen krockade hela tiden med lagar och myndighetsbeslut som formats efter ett helt annat samhälle, understryker Ewa.
Hos Alice och Ulf
Från Alice och Ulfs högt belägna hus mitt i byn är det lätt att börja räkna vindkraftsverken i Etapp 1 – Skogsberget och Ersträsk.
-Från början gjorde vi det – räknade verken allteftersom de kom upp. Nu går det inte längre…Men det ska vara 150.
När Alice, född och uppvuxen på Hindersön i Luleå skärgård, för första gången följde Åträsksonen Ulf hem till jord-och skogsbruksgården blev det kärlek vid första ögonkastet.
-Det här var det vackraste jag sett säger hon och berättar om hur det blev självklart att tillbringa så mycket ledig tid som möjligt i Åträsk.
Efter ett långt yrkesliv har de nu förvandlat hemmanet från sommarparadis till åretruntboende. Under åren har de utvecklat jord-och skogsbruksfastigheten till en unik – och blomstrande- forskningsplattform för biologisk mångfald. Hit vallfärdar idag både forskare och allmänt biologi/miljöintresserade från när och fjärran för att få ”fynda” och upptäcka på Alice och Ulfs artrika marker.
Nu finns här räknat till 140 olika arter av ängsblommor och örter – allt från vita blåklockor till lossbräken.
Naturens vaktmästare
Alice medger lite lågmält att hon till en del ligger bakom skapandet av den här oasen mitt i Markbygdens storskogar.
-Under min uppväxt på Hindersön fick jag lära mig allt om vikten av att slå i diken och åkerkanter – både för att ta tillvara allt ärbart till djuren men också för att stoppa sly och igenväxning. Det sitter så djupt och det blev något som jag tidigt började med också här då jag såg att sly och buskar snabbt fyllde ängarna.
-Från början gjorde jag det för hand med lie. Nu kör Ulf traktorn utrustad med specialkniv -för att inte hacka sönder fröställningarna – de 2-3 hektaren ängsmark som ska slås varje år.
-Det är viktigt också att samla ihop det slagna gräset. Förr fanns här flera djurägare – bl a med får – som gärna tog emot höet men nu får vi antingen gräva ner eller köra till kompost.
Växande rikedom
Artrikedom föder artrikedom har Alice och Ulf numera lärt sig. Deras unika blomsterhav lockar nämligen också till sig allt fler och allt mer ovanliga fjärilar.
-Det upptäckte två biologi och miljöforskare Nils Ryholm och Clas Källander och undrade efter några besök här om de fick ställa en fjärilsfälla här, berättar Ulf och visar den ovanliga fällan i en av ängskanterna.
-Det enda vi behöver göra är att då och då vittja och frysa ner fjärilarna som samlats i fällan, säger Ulf medan Alice visar ett av de mera ovanliga fynden som fjärilsforskarna hittat hos dem.
-Det här ska vara en i Sverige helt ny art som inte varit synlig någonstans i hela världen på 50 år förrän de hoittade den här, säger Alice och visar upp en bara någon millimeter liten insekt från en glasburk.
Och kunskapskälla
-Det är väl det som är det stora och för oss riktigt spännande att vi hela tiden fått lära oss något nytt om det vi har omkring oss, filosoferar de tillsammans medan de blickar bort mot skogen av vindkraftverk vid horisonten.
Ulf delger sina funderingar kring förändring och påverkan av de stora markytor som vindkraftsparken kommer att ta i besittning. Som utsläppet av kemikalier från torrlagda våtmarken, som utdikningens påverkan på vattendragen i området.
Tillsammans konstaterar de precis som hos Ewa och Kalle en stund tidigare att det är väldigt många nya frågor som omvandlingen av gammal skogsmark till gigantisk vindkraftspark väcker.
-Och det är väldigt lite svar om den långsiktiga påverkan som vi människor idag har, menar de.
Tidigare blogginlägg-samtal – med Alice och Ulf Öhlund
FRAMTIDENS VINDAR. 