Hemskt mycket TACK – särskilt till Ragnar Lassinanti!

Jag är naturligtvis väldigt glad och tacksam för stipendiet! Glad för att det känns som en bekräftelse på mitt till en början rätt intuitiva intresse för denna  breda och komplexa fråga. Och naturligtvis tacksam för de möjligheter som stipendiet  nu ger för att gå vidare i dokumentationsarbetets alla delar. Men framför allt är jag stolt över att det är just ett stipendium från Ragnar Lassininatis fond.

Även om jag inte hann bli närmare bekant med honom – flyttade till Norrbotten 1982 samma år som han slutade sitt uppdrag som landshövding. Men hans mångåriga och engagerade gärning som först riksdagsrepresentant och sedan i nästan två decennier landshövding var tydligt i många av länets utvecklingsfrågor och hans namn kom under många år –  ja t o m  i våra dagar – upp i många sammanhang. 

Under arbetets och de många samtalens gång – tillsammans med fotograf Gunnar Westergren – har naturligtvis inget av detta fått något svar. Däremot har frågorna blivit fler. Många fler….

I samtalen med människor om deras historia, vardag och förväntningar/tankar om framtiden väcks nya frågor om bygdens överlevnadsmöjligheter men också överraskande många svåra samhälls- och miljöfrågor.

Det handlar om allt från juridiken i tillståndsprocesserna till den långsiktiga påverkan av naturen och helt oöverskådliga gemensamma samhällsfrågor kring demokrati – inflytande och delaktighet.  Vem har rätten till de ekonomiska ersättningarna från kraftbolagen? Och var går gränsen för kommunens ansvar för service och närvaro?

Har en nationell långsiktig framtidsinvestering som energiförsörjning och klimatomställningen  omvandlats till en lokal utmaning?

Är idag verkligen osäker om och i så fall vilka svar jag/vi lyckas  hitta i det fortsatta arbetet. Lika osäker som jag är övertygad om att människornas berättelser, tillsammans med Gunnar Westergrens poetiska porträtt och miljöskildringar -och intervjuer med ansvariga på olika nivåer – är förutsättningen  för att låta historien bli en byggsten för framtiden.

Så Tack än en gång för det stöd och uppmuntran som Ragnar Lassinantistipendiet 2020 betyder för mig personligen och i det här arbetet.

Publicerad av #agnesdirect

67 år och lever alltmer som smygpensionär. Älskar och grotta ner mig i nya projekt. Å helst sådana som har med skrivande att göra. Men njuter också av både barnbarn och bullbak.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.