• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Först var det Victoria Lundberg, som med en salladstallrik i handen strax före lunchrusningen,  tog sig tid att berätta om sin kärlek till hembyn och störtförälskelse i den gamla ombyggda ladan som etablerats som Vischan. Sedan kom paret Alice och Ulf Öhlund och gav en öppenhjärtlig och betagande kärleksförklaring till sin plats på jorden – Åträsk 247.  Och medan alltfler lunchgäster från ”byn” och vindkraftsbolagen bänkar sig med piroger, hamburgare och salladstallrikar kommer Dirk Hammar iklädd arbetskläder och förklarar sin kärlek till vindkraftstekniken i allmänhet och förutsättningarna i Markbygden i synnerhet.

Det är halvmulen januari onsdag när vi under ett par lunchtimmar och i mötena med både bybor och yrkesfolk från vindkraftsentreprenörerna får möjlighet att djupdyka in i Markbygdens själ.  

Mellan extra insatser i köket, ännu fler hälsningar och småprat med inkommande nya gäster, hinner Victoria Lundberg förklara varför hon för fem år sedan helhjärtat kastade sig in i Projekt Vischan.

-Här får jag plats med alla mina idéer och behov av visioner och nya projekt, säger hon och avslöjar en del av de nu aktuella planerna samtidigt som hon skyndar sig att tillägga: -Det kommer mera…

-Jag behövde verkligen ingen betänketid då jag i generation två efter grundaren och faster, Sera Olofsson, blev tillfrågad om jag ville ta över den kombinerade secondhand butik och café i Vischan. Jag lämnade utan betänkligheter mitt jobb som personlig assistent och tog utan några som helst kunskaper om vare sig entreprenörsverksamhet, matlagning eller hantverk i allmänhet, klivet rätt in i det här, säger hon med en svepande gest över den nu inbjudande och hemtrevliga pub och restaurangdelen.

Alice och Ulf
För Alice och Ulf gick resan i samma riktning och den permanenta flytten,  från huset i Piholm till Ulfs hemgård i yttersta Åträsk, var lika självklar. Och det handlar också definitivt om kärlek.
– Mest Alice´s, säger Ulf. För bakom flyttbeslutet efter pensioneringen ligger ett helt äktenskap. -När vi träffades i unga år hade jag som uppvuxen på Hindersön i Luleå skärgård aldrig sett något annat än hav och Ulf uppvuxen i Åträsk hade aldrig sett något annat än skog och berg. Redan vid första besöket hos Ulfs föräldrar på gården i Åträsk visste jag att detta är den vackraste plats jag sett, intygar Alice Öhlund som glatt erkänner att hon var den drivande för att efter pensioneringen flytta från Pitholmen i Piteås tätort till  skogen och de vackra vidderna i Åträsk.

-Men vi har alltid tillbringat somrar och ledig tid här med barnen och nu barnbarn, säger de och berättar hur de på nära håll kunnat följa vindkraftsparken i etapp I:s  tillväxt. -Från början kunde vi alltid bestämt räkna och komma till resultat. Men nu -under bara några år- har antalet vi ser från vår tomt blivit så många att vi  trots att vi vet att det ska vara 77 alltid kommer till olika resultat…

Och det är inte bara utsikten från Åträsk 247 som ändrats. Också förutsättningarna för Ulfs stora jaktintresse har radikalt förändrats. – Det är ju ett helt nytt vägnät och tunga transporter som skär genom jaktmarkerna och det är alltid oroligt att hunden ska tappa bort sig och komma i vägen för någon av de tungt lastade bilarna. Det säger Ulf som med sin bakgrund som ingenjör både fascineras av teknikens nya miljöanpassade möjligheter och bär på betänkligheter när det gäller den långsiktiga påverkan.

-Självklart måste en 70-miljarders investering på 2*5 mil påverka. Frågan är vad vi kan göra för att reparera och återställa den här faktiskt nödvändiga energiomställningen.  Bland annat handlar det här om allt det av myrmarker och vattendrag som nu för alltid riskeras att försvinna och förändras, säger han om en del av de funderingar som väckts i spåren av det historiska energiprojektet mitt i Markbygdens skogar.

Dirk – visionernas vaktmästare

Dirk Hammer är civilingenjör och  har ägnat det mesta av sitt yrkesverksamma liv att resa jorden runt i vindkraftens spår. Just nu och åtminstone de närmaste 2 åren är han stationerad i andra etappen av vindkraftsutbyggnaden och hyr en lägenhet i Piteå. Drivkraften till det här kringflackande livet som en slags globaliserad vindkraftsrallare är fascinationen av och kärleken till vindkraftsteknikens möjligheter. Idag förklarar han också sin förundran också över förutsättningarna i Markbygden.

-Det är ett fantastiskt område med så mycket naturliga förutsättningar att ta tillvara inte bara vindkraft utan en mängd naturliga förutsättningar att relativt enkelt bygga stabilt, säger han om den nya miljö han redan fäst sig vid.  

-Det är en otrolig skillnad på förutsättningarna här och i hela övriga Europa konstaterar han. Allt utom klimatet är enklare här, säger han och grämer sig över att så mycket av byggnadsarbete måste sättas i väntläge under vintermånaderna.

-Något sådant här lär jag aldrig mer få vara om. Det säger Mikael Kyrk, operativ chef vid Svevind,  när han ser tillbaka på sina många år som ledande och drivande kraft i vindkraftssatsningen i Markbygden. Han var med från början, redan 2003, vid de första stegen till det som nu växer fram som Europas största vindkraftspark. Nu på väg in i 2020 och med snart två decennier i projektet summerar han Markbygdssatsningen både som ett livsverk och ett alldeles extra ordinärt komplicerat projekt.

-Samtidigt som den tekniska utvecklingen inom vindkraften idag fullkomligen galopperar och milt sagt flåsar oss i nacken så förändras hel tiden lagstiftning och tillståndsförutsättningar, säger han om några av de stora utmaningarna i den historiska satsningen.

En annan som var med i Markbygdens tidiga historia är Ewa Hedkvist Petersen idag pensionär men tidigare både EU-parlamentariker och under många år riksdagsledamot för Socialdemokraterna. Hon kom med 2005 – då som en av landets första vindkraftssamordnare på uppdrag av dåvarande energiminister Mona Sahlin.

-Hon tillsatte fyra vindkraftssamordnare från hela landet och blandad partipolitisk bakgrund. Förutom jag, så var det Olof Johansson, tidigare partiledare för Centerpartiet, Agne Hansson, också centerpartistisk riksdagsledamot och så Lennart Värmby, Vänsterpartiet.

-Vi visste ju vad uppdraget var: att underlätta kontakten mellan samhälle och industri i arbetet med vindkraftsutbyggnad. Vi skulle vara en stödjande funktion. Men vi förstod inte hur stort det var och hur komplicerat det många gånger blev, säger Ewa Hedkvist Petersen och uttrycker tacksamhet över alla de erfarenheter som de runt fem åren gav henne.

-Det var fantastiskt roligt och oerhört lärorikt med massor av kontakter med myndigheter och enskilda inom många verksamheter. Allt från försvaret till vindkraftsbolag. Men också insikter i det som vi ju visste kunde bli ett avgörande steg i energiomställning  och klimatarbetet.

Om energislaget – vindkraft- var helt nytt så var minst sagt också uppdraget som vindkraftssamordnare det.

-Vi möttes många gånger med skepsis:  vad var vårat uppdrag som politiker egentligen? I vems intresse arbetade vi? Men för vindkraftsindustrin var vi ”vänner” som kunde bidra till de viktiga men inte alltid enkla myndighets- och politikkontakter, konstaterar Ewa i en del av sin sammanfattning.

”Som hemma…”

För både Ewa och Mikael är Markbygden hemtamt och fyllt av igenkänning. Ewa med sina rötter både i inlandet mellan Piteå och Arvidsjaur( Åträsk) och Tornedalen  och Mikael som kommer Västerbottens inland.

-Självklart klappar mitt hjärta extra för ett samhälle som Markbygden. Känner ju igen både människor och miljö, säger Mikael Kyrk medan Ewa Hedkvist Petersen både tagit över pappas gård i Åträsk och även  under uppväxtåren hunnit samla många minnen från bygden.

-Och idag ser vi vindkraftsverken från stugan, säger hon med ett leende.

450 km2 stort skogsområde med idag runt 300 vindkraftverk igång och ytterligare  några hundra under uppförande och slutligen ännu en väntande mångmiljardinvestering i minst 400 nya verk på Önusberget och Hästliden. I de intilligande byarna Koler-Storsund, Långträsk, Gråträsk, Lillpite, Roknäs finns det alltså just nu mycket av allt. För hela pitebygden historiska miljardinvesteringar, periodvis 5-600 ”gästarbetare” – inhyrda ingenjörer, tekniker, projektledare, chaufförer, transporter, bygg och grävarbeten….o s v os v.  Å så milsvidt med skogar, berg och ödemark. Det enda det finns lite av är invånare. Totalt finns det i det närmast liggande området – Markbygden 2019- exakt 302 bofasta invånare. Det är samtal och intervjuer med dom som den här bloggen ska handla om. Mest. En del blir det ju förstås också om de som just nu lever sin vardag i och kring området för att bygga och planera. Och i bästa fall kan här också speglas en del av bygdens historia och därmed  hur den här unika och storslagna förändringen av tidigare orörda marker till ett Europas största vindkraftspark påverkar människor och miljö.

Första gången

Det absolut första och största intrycket är – hisnande! Det är svindlande utsikter från bergstopparna och det är lika svindlande att försöka se upp till toppen och bladen på de drygt 70 meter höga verken. Men redan på våg in i området golvas man av att det är så stort och redan så många verk som snurrar.

Senhösten 2019 ligger så samtalen på hög och i kö för att publiceras. Det är Ewa Hedkvist Petersen, som var en av landets första vindkraftsamordnare som kommer att berätta om några av de första stora utmaningarna för vindkraften i Sverige. Det är Kristina Falk, Svevind som i 12 år kämpat med att få fram  miljöprövningar och tillstånd och några till som nu löpande kommer att göras tillgängligt här. I januari väntar nästa steg – då är det dags att möta en del av de 302 invånarna….